Morgongympa...

... för hjärnan! ;-)

Sitter och pillar lite med bilder. Har alldeles för lite orginal att jobba med så har du nåt du vill ha tillfixat på nåt sätt är det bara att fråga.
Svurit lite över alla digitalkameror jag vill ha men inte kan köpa för att de kostar gruvligt mycket pengar.

Drömmer, dricker thé och lyssnar på god musik bara...
-
When A Blind Man Cries

If you're leaving close the door.
I'm not expecting people anymore.
Hear me grieving, I'm lying on the floor.
Whether I'm drunk or dead I really ain't too sure.
I'm a blind man, I'm a blind man and my world is pale.
When a blind man cries, Lord, you know there ain't no sadder tale.

Had a friend once in a room,
had a good time but it ended much too soon.
In a cold month in that room
we found a reason for the things we had to do.
I'm a blind man, I'm a blind man, now my room is cold.
When a blind man cries, Lord, you know he feels it from his soul.

-Deep Purple

Nattliga funderingar

Ja, ikväll känns det riktigt fullt i huvudet faktiskt! :-P
Fortsätter lyssna på STYX och lite sånt tror jag.
Härligt flummig fredag på dig med!
-------------------------------------------------- --------------

Nocturne

Nightmare bring me to the dawn
I must ride your body on
Deep inside me I know you can’t hide me from harm
I’m the secret that you bear
Born of anger and despair
Who will strangle me
Who will untangle my hair

Come to me I can see
Through the holes in your eyes
When I scream out in terror
You’re the one by my side
Run to me strong and pure
As the monster’s child
We’ve been captured for a lifetime
But we’re free when we’re wild

Sleep my little darling
Don’t
You
Cry for mama
She’s all gone
Nightmare came and took her in his arms
Find your dark horse
And ride your course
Through the storm

Lay me down you can see
Through the rain in my eyes
That I’ve no more to lose
And I’ve nothing to hide
Playing in midnight fields
Of dreams exiled
We are strangers in the city
But we’re free when we’re wild

-Sophie B Hawkins

Triftong???

"House of wax" var inte alls så dålig som jag hade hört utan tvärtom riktigt bra, för att vara en skräckfilm i just "teen-genren" iaf.
"The Descent" däremot var riktigt läskig och därför bra även den. Den blev lite lång då den stora "hemligheten" i filmen väl hade avslöjats, men realismen i filmen kompenserade detta.
Serien "Supernatural" är bra den med, för att vara en TV-serie med fokus på skräck av det övernaturliga slaget.

Skräck är bra helt enkelt! :o)

Bö!

Ja jävlar!

Dagar Utan Slut

Jag satt fattig som en lus
i mitt omoderna hus
till klockan tre varenda natt
Jag var en ung rebell
kväll efter kväll
Jag var en gud
som kikna av skratt
Sa nån sitt! sa jag stå
Sa nån stopp! sa jag gå
Jag stod vid sidan om
med min grimas
Sa nån käften! så skrek jag
Sa nån lova! så svek jag
allt för att hålla
min frihets bas
När Nixon bomba Hanoi
den där julen
gick jag med dom andra
till Amerikas ambassad
Annars skydde jag marscher
och makter och möten
som ville mörklägga sinnet
och hindra en grabb
att va fri och glad

Jag gick med fötterna bara
mitt bland fällornas fara
Jag var försvunnen
innan nån kom fram
Dom sa: Ta dej i kragen
men jag gav fan i lagen
och mitt hår
kom aldrig i närheten av en kam
Jag hörde solrosen sjunga
när nätterna var tunga
Jag såg gryningen komma
som löfte och hopp
Jag kunde lyfta från marken
när jag sprang genom parken
och kände vingarna
växa fram ur min kropp
Jag skrev dikter och sånger
under almarna
Jag var Rimbaud
i min egen apocalyps
Jag kunde skratta åt en hippie
och gråta åt en progg
och sparka en vänsterpuritan
i häcken
och klippa av en sidenslips

Vi var berusade
Vi var förälskade
Vi var förtvivlade
förbannde
försummade
Vi kom från hem och borg
Vi kom från gator, torg
Vi var på rymmen från allt
som var stelt och kallt
Som ville ha oss ner på knä

Vi sa: Ett land vars ungdom
inte gör uppror
är ett land som det är synd om
Och vi sa det på ett sätt
som dröp av svett
Vi sa: Finns det liv efter döden
så är det hitom
Dom tog oss ibland
med batongen i hand
försökte banka oss till lydnad
och hut
Men i gryningen var vi ute igen
redo för ännu en dag utan slut
Efter Altamont, Manson, Ohio
och freden
satt vi i varsitt rum
och skrev hem
Somliga seglade vidare
med vindarna
andra landade på fast mark
mellan nio och fem

Vi var berusade...

-Ulf Lundell

Lite upprörd är jag allt

Svensson har inget civilkurage längre
- Jante har tagit över

Det är skrämmande hur dumma vi svenskar är.

Vilket annat land skulle tyst se på när deras regering tog bort pensionssystemet, ett system som funnits som ryggrad i vårt "Välfärdssamhälle" sen "urminnes tider" och som faktiskt utgör själva grunden i det?
Vi är t o m så jävla korkade att vi nu snällt visar upp en professor i nyheternas ekonomiavdelning som alarmerande talar om för oss att den som inte redan pensionssparar bör göra det snarast för annars kan det gå illa den dag vi tror att vi skall kunna hämta ut pension...

Den svenska tigern tiger still...
Lurar inte i buskarna och gör inga tysta hjältedåd ens en gång. Han bara tiger still och låter storebror stjäla hans pengar, mitt framför näsan på honom...

I frankrike till exempel spärrades huvudstaden av när arga bönder protesterade mot ett politiskt beslut, och minns ni de arga fiskarna?

Jag säger bara stackars oss, när vi blir gamla...

-------------------------------------------------- -------

Och på detta komma en rolig liten historia som jag snott av Cocaa_Colaa på Lunarstorm.

Vad är en tragedi?

Göran Persson gjorde ett besök på en mellanstadieskola och han kom till en av klasserna. De var mitt uppe i en diskussion om ord och deras olika betydelser. Läraren bad statsministern att leda diskussionen om ordet “tragedi”. Alltså frågade landets ledare om klassen kunde ge ett exempel på en tragedi.
En pojke reste sig upp och sade:
”Om min bästa vän, som bor på en bondgård, leker ute på åkrarna och en traktor kör över honom så att han dör så vore det en tragedi."
"Nej," sade Persson, "det vore en olycka."
En flicka räckte upp handen:
"Om en skolbuss med 50 barn körde utför ett stup, och alla i bussen dog, så vore det en tragedi."
"Tyvärr inte, förklarade statsministern. "Det är vad vi kallar en stor förlust."

Det blev helt tyst i rummet. Inget mer förslag kom från barnen. Persson såg ut över rummet. "Finns det ingen som kan ge mig ett exempel på en tragedi?"
En pojke räckte mycket tvekande upp sin hand. Med låg stämma sade han:
"Om regeringens flygplan med er och Anitra Steen ombord blev träffade av en missil från ett av våra egna jaktplan och sprängdes i småbitar, det vore en tragedi."
"Fantastiskt", jublade Persson. "Helt rätt. Och kan du tala om för oss varför det skulle vara en tragedi?"
"Jo," sade pojken, "Det måste helt enkelt vara en tragedi, för det vore verkligen ingen stor förlust och det skulle förmodligen inte vara en olycka heller."

--------------------------------------------------------------

"House of Flying Daggers" är nog den vackraste film jag sett på länge. Det kanske jag säger ofta å andra sidan, men det kändes verkligen så.
Scenografin var enkel, men ändå sammansatt och talande. Jag gillade färgerna då man varit sparsam med för mycket utan snarare valt att hålla det lagom och enkelt. Därigenom anser jag att man vann stort, som i de flesta fall då just den regeln anammas.
Som asiatisk film hade den naturligtvis inslag som är mer eller mindre okonventionella i vårt västerländska filmspråk, men det blev aldrig för mycket på något sätt vilket det lätt blir i "Samuraj-filmer".
Handlingen var bra anpassad den oxå anser jag då det gavs rikligt med utrymme för både karaktärer och känslor. Just vad gäller karaktärerna fastnade jag för hur man gestalade kvinnorna. Naturligtvis fanns de sedvanliga påminnelserna om den mystiska geishaliknande kvinnan, men här framställdes kvinnorna som enormt potenta utan att för den sakens skull tappa det allra minsta i femininitet. Kärlekshistorien i filmen var ju närmast episk, men ack så vacker ändå.
Även ljudet var snillrikt sammansatt och användes på ett väldigt finurligt sätt för att förstärka och berika sekvens efter sekvens, fast det är klart, soundtracket är kanske inte det första jag springer och köper då kinesiska trots allt är lite svårt att förstå...

Har du inte sett den så gör det helt enkelt! :o)

Tacksamhet

Tack

Vi vågade
Vi njöt
Vi led
Vi lärde

Vi levde och lever vidare

Jörgen Dahlsjö 2006-01-20

Skruvade drömmar...

Perkele vilka knasiga drömmar jag har haft de senaste nätterna. De har innefattat en massa människor som jag känner och som jag inte känner, såna jag vill ha i mitt liv och såna jag INTE vill ha i mitt liv. Det har handlat om båtar och vatten och arbete och skoj.
Imorse när jag vaknade så kom jag ihåg att jag hade drömt om en före detta arbetsplats och att den var min nuvarande igen. Där fanns karaktärer jag klart kände igen i sammanhanget, som den gamle sure chefen som utnyttjar allt och alla bara han tjänar en krona på det, och där fanns Stiffler, ja han från filmen... Mina allra bästa arbetskamrat på just den firman hade konstigt nog bytts ut mot, STIFFLER... Sidospår.
Där fanns ett ex. eller två och en och annan med potential. Jag sov i en loftsäng, PÅ MITT KONTOR, och vi åt frukost allesammans och det var DET som gjorde min morgon, frukostarna. Det ligger nämligen till såhär: Jag har arbetat på några ställen där vi just har haft rutinen att alla äter frukost tillsammans. Jag tycker om det och det är bra. Jag mindes hur upprymd jag var när jag första gången satte mig till bords på ett företag som jag ca tre år senare skulle lämna självmant på uppmaning från ledningen som jag än idag har svårt, extremt svårt för som människor rent allmänt. Tänk så det kan gå... Synd, för det var nog det allra roligaste och mest intressanta jobbet jag haft hittills. :-/
Sen kom jag ihåg frukostarna när jag jobbade på Hamra Golfkrog på Kungsbacka Golfklubb. Väldigt ofta tyvärr, då det var en ganska tuff period i mitt liv, så var jag ibland mer och ibland mindre bakfull vid dessa sammankomster, men de var nog bäst ändå, för i gänget på Hamra, sommaren 2000, fanns folk som brydde sig om varandra och som jag saknar i mitt liv idag. Vi hade så jädra roligt, (även om jag drack på tok för mycket denna period vilket inte kan nämnas nog ofta tydligen), och där fanns inte bara "god kamratskap" utan god vänskap. Helt klart det mest kärleksfulla arbete jag nånsin haft, tack till alla er som gjorde den till det! :o)

Kärlek! :o)

Nerd-Joey

Jag längtar tills det är lite varmare och hoppas att jag kan få tag på en kamera så att jag snart kan ge mig ut och plåta igen. Omgivningarna här är så underskönt vackra, men jag är inte direkt den som ger mig ut att promenera bara sådär, och framförallt inte själv, så en kamera ger mig mycket.

Jag började dan idag med att upprepa gårdagens start, med ett varmt bad och Guillou´s "Det stora avslöjandet". Därefter fixade jag en, (alltid lika), maffig frukost och satte på Suspect Zero. Kanske inte förstahandsvalet just vad gäller frukostfilm, men just nu har jag inga serier att titta på och hyllan är full av skräck och thrillers som skall ses så det fick bli den. Jag brukar inte fastna för thrillers av det här slaget, men den här kan jag varmt rekommendera. Till en början fångade den inte mycket av min uppmärksamhet mer än att den satte igång lite funderingar kring hur man bäst börjar en film. Det finns filmer som börjar med mörker och kaos bara för att minuterna senare påbörja resan genom en ljus, färggrann och glad film, som för att jävlas lite med en bara och kanske se vilka som sitter kvar och vilka som ger upp, för tidigt, och därför missar den riktiga godbiten som resten av filmen gör. Oj, nu kom jag lite avsides tror jag... Nåväl, det var ett bra exempel.
I vilket fall som helst så fångade den här filmen mig trots att den var rakt igenom ganska mörk och smutsig, med mestadels utan några direkt färgstarka karaktärer och ett bildspråk som inte tilltalar mig. Men intrigen, storyn, var bra, och jag fångades av den. Antagligen fångades jag på grund av just de "defekter" jag nämnde tidigare för avsaknaden av annat som tog upp min kraft lämnade plats för att ta in, bearbeta och verkligen ta till mig storyn.

Och helt ärligt så var det inte så illa med varken bildspråk eller karaktärer för vid flera tillfällen fick jag den där känslan av genomamerikansk miljö, och Ben Kingsley är alltid lika bra.

En varm rekommendation alltså! :o)




Nu skall jag sätta på Klassiska favoriter och kasta mig in i Divine Divinitys underbara värld, (och döda massa orcher)! :o)

----------------------------------------------------------

Nånsin fått fingret av en varulv?

Hahaha haha!

Fixade en bra avslutning på dan, även den i skräckens anda. För er andra som oxå gillar varulvar och liknande kan jag varmt rekommendera Cursed. En skönt humorisktisk tolkning på den gamla varulvsgrejen, i modern tappning naturligtvis men med en härlig touch av retro.
Soundtracket var väl det som luktade mest åttiotal, men det var ett bra soundtrack och ljudet var bra och genomarbetat genom hela filmen. Det var knappast nån film som jag kan tänka mig skulle kunna få några priser, men för de brillianta ljudeffekterna borde de ha en Oscar!

*roar*

Not up for discussion

Ibland är det så att man måste såra någon annan för att rädda sig själv. Så är det bara, sånt är livet, helt enkelt...
Ibland måste man dessutom öppna sig och släppa någon inpå livet, för att själv komma nära. Risken för att bi sårad ökar, javisst gör den det, men om jag hade en krona för varje person som nån gång låtit bli att göra så av rädsla för att bli sårad... Wow! Det blir en stadig slant tror jag...
Grym låt bara, finns massor att diskutera kring den och ämnen som sanning, ärlighet och finess, men jag hinner tyvärr inte mer nu.
-------------------------------------------
Policy Of Truth

You had something to hide
Should have hidden it, shouldn't you
Now you're not satisfied
With what you're being put through

It's just time to pay the price
For not listening to advice
And deciding in your youth
On the policy of truth

Things could be so different now
It used to be so civilized
You will always wonder how
It could have been if you'd only lied

It's too late to change events
It's time to face the consequence
For delivering the proof
In the policy of truth

Never again is what you swore, the time

before
Never again is what you swore, the time

before

Now you're standing there tongue tied
You'd better learn your lesson well
Hide what you have to hide
And tell what you have to tell

You'll see your problems multiplied
If you continually decide
To faithfully pursue
The policy of truth

Never again is what you swore, the time

before

-Depeche Mode

Det var lite kallt ute...

...men härligt friskt! :o)
Jag kom just in efter en liten promenad. Först var jag ner till centrum för att posta ett A-kassekort så jag får pengar, sen tittade jag in på hembageriet och köpte lite frallor. Vägen hem förlängde jag lite grand, men som sagt, friskheten til trots nöp det ganska rejält i örsnibbarna så hem var målet.

Intressant va?

Men vaffan, det är ju en dagbok...

Jo! Jag smet in i affären, (det närmaste man kan komma en lanthandel numera typ), och köpte lite nya lampor oxå för det gick naturligtvis sönder en förut.
Måste ju ha lampor hemma nu när jag skaffat webkamera. :-P

Så, jag har kokat mig en kopp thé, satt på Enigma's "Behind the scene" och sitter nu och väntar på, nåt... Vet inte vad, men det känns så, som om jag väntade nåt. Nåt...

Usch vad den här tomheten är tråkig... Inte för att jag klagar, det har verkligen sina fördelar att vara ensam, men alldeles för ofta är det bara trist...

Skall leta upp en text av David Urwitz och lägga hit sen...

Gomidda´! :o)
-------------------------------------------------- --------------------
Ojdå! Min blåa lördag lystes upp av en intressant blogger. :o) (Kolla hans bilder oxå.)
-------------------------------------------------- --------------------
Hittar inte David Urwitz texter, och orkar inte skriva av dem själv, så köp plattan "Det var väl inget mer med det" bara, eller gå in på www.davidurwitz.se och lyssna på låten "Allt jag sa".
Svinbra! En liten hyllning, (för en gångs skull), till den som är stark och tar steget som inte nödvändigtvis är det trevligaste, men absolut det rätta...

Förlåt!

Ordning vs Kaos

Vän! I förödelsens stund

Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? --
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna:"Bliven!"
Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.

-Erik Johan Stagnelius (Lånad från www.stagnelius.se)

Bekännelse

Passar inte till upprorsman
och tvangs ändå bli det.
Varför är inte mitt öde privat?
Varför rotar jag i det?
Eller, om jag nu måste slåss,
varför sker det med plåga?
Varför inte med klingande spel,
när sist jag tvingas våga?

Blod av mitt blod, ni som dömt mig hårt
och mig i skam förskjutit,
nog kände jag, då jag slungades ut,
att mot ett helt jag brutit,
kände en helig gemenskap
bakom de dömande orden,
visste med ångest: ni är jag -
och böjdes ner mot jorden.

Men där jag låg och trodde mig stum,
hörde jag mörkret kvida.
Själar ur samma kvalens rum
andades vid min sida.
Jag hörde mitt eget rop om hjälp
ur öde öknar stiga,
visste med ångest: jag är ni -
och kunde inte tiga.

Feg, feg, trefalt feg
måste jag ändå fäkta,
slås till jorden och resa mig upp
med alla nerver bräckta,
måste känna som brännjärn
de obönhörligas domar -
och lyda och lyda en svidande eld,
som fram ur mörkret blommar.

-Karin Boye

Lite tung, men ändå...

Minnets slav

Du tog så mycket med dig, när du gick
mitt ljusa vemod, gnistan i min blick
mitt klara skratt, mitt fladdrande humör
och allt jag trodde på och stridde för

Nu åren gå. Jag lever som jag kan
I ångest mognade jag brått till man
men dig kan jag dock aldrig komma från
fast jag tänkt på dig i köld och hån

Jag sölar ner dig i min fantasi
jag slår ditt minne för att bli fri
med hur jag häljer dig i skymf och skam
din renhet genom smutsen strålar fram

Du skuggar mig, du värker i mitt bröst
jag går och bär på klangen i din röst
Vad skall jag göra för att komma loss
hur skall jag slita navelsträngen mellan oss?

Jag tigger ej att du skall bli mig när
att glömma, glömma endast jag begär
Jag vet att jag skall aldrig andas fritt
förrän jag blir ditt tunga minne kvitt.

-Erik Lindorm
-------------------------------------------------- ---------
Lättnad

Tack