Det måste vara våren!?

Det pratas mycket om kärlek överallt tycker jag och det är säkert vårens påverkan kan jag tro. När jag säger kärlek så menar jag inte enbart den som handlar om värme och omtanke utan den mellan två människor. Kärlek är alltid stort, men den är det största av allt.

Mitt liv är lite gungigt just nu, men jag har mycket kärlek i mitt liv för det och försöker att ge tillbaka av den så mycket som jag bara kan för jag tror på det där med att "man får vad man ger".
Fast visst saknar jag oxå den stora sorten, den som suger tag i en, lyfter en högt högt upp och får vem som helst att känna sig oövervinnelig. Påverkad av våren eller gud vet vad, men visst finns längtan och saknaden där ändå.
Det är en komplicerad grej många gånger, fast när allt kommer omkring inte så komplicerad ändå. Komplex snarare kanske, då den gör ett så mångfassetterat intryck på ens liv.

Jag är lite trött och jag känner att jag snar ttrasslar in mig i mina egna tankar när jag snubblar omkring bland all ord! :-P

Jag har som sagt en massa kärlek i mitt liv trots allt och jag ger så mycket jag förmår, (även om det vissa dagar kanske är lite mindre än jag önskar kunna ge då behandlingen tar en hel del energi av mig titt som tätt), men jag är tacksam som sagt.

Det finns många vackra texter om kärlek, men en som råkar finnas på trumhinnan just nu är Moody Blues "Night in white satin". Lite flummig kanske, men det speglar ju trots allt en era som verkligen gick i kärlekens förtecken. Jag skall inte analysera sönder den eller lägga en massa av mina, (samtida!), värderingar i den utan bara säga: -Låt väl smaka, jag gillar den skarpt! :o)

The Moody Blues - Nights In White Satin

Nights in white satin,
Never reaching the end,
Letters I've written,
Never meaning to send.

Beauty I'd always missed
With these eyes before,
Just what the truth is
I can't say anymore.

'Cause I love you,
Yes, I love you,
Oh, how, I love you.

Gazing at people,
Some hand in hand,
Just what I'm going thru
They can understand.

Some try to tell me
Thoughts they cannot defend,
Just what you want to be
You will be in the end,

And I love you,
Yes, I love you,
Oh, how, I love you.
Oh, how, I love you.

Nights in white satin,
Never reaching the end,
Letters I've written,
Never meaning to send.

Beauty I'd always missed
With these eyes before,
Just what the truth is
I can't say anymore.

'Cause I love you,
Yes, I love you,
Oh, how, I love you.
Oh, how, I love you.

'Cause I love you,
Yes, I love you,
Oh, how, I love you.
Oh, how, I love you.

(Late Lament)

Breathe deep the gathering gloom,
Watch lights fade from every room.
Bedsitter people look back and lament,
Another day's useless energy spent.
Impassioned lovers wrestle as one,
Lonely man cries for love and has none.
New mother picks up and suckles her son,
Senior citizens wish they were young.
Cold hearted orb that rules the night,
Removes the colours from our sight.
Red is grey and yellow white.
But we decide which is right.
And which is an illusion???.

Kärlek

Jag är mänsklig.

Är det omöjligt att göra bot för ett helt liv?
Kan man nånsin göra det eller blir det bara brottstycken som i sig får symbolisera helheten för att man skall kunna gå vidare utan att fastna och gå under? I en del fall är det nog så att det helande botet är en livslång process som kanske aldrig avslutas helt och då handlar det snarast om att acceptera, erkänna sin mänsklighet och därmed kunna lägga den händelsen eller det tillfället bakom sig. Kanske är det som en bok som ställs, med ett par hundöron kvar som en påminnelse för framtiden, tillbaka i hyllan för att förvaras och förvaltas som redan läst.

"Ett gott omdöme beror på erfarenhet och erfarenhet beror på dåligt omdöme."

"Tar man ingen lärdom av historien har man ingen framtid."

Idag har jag förtagit mig en uppgift som ingår i behandlingen, och aldrig trodde jag att jag skulle påverkas så starkt av något under behandlingen. Mina snart 2 år och åtta månaders nykterhet känns ganska futtigt ibland, även om jag ändå vet vilken bedrift och merit det är.

"Du kan inte välja hur du ska dö, eller när. Du kan bara bestämma hur du ska leva."

"Det tar mindre tid att göra en sak rätt än att förklara varför allting gick fel."

Nu vill jag ha en kram...

Kärlek & Värme

Bättre min i din än vår i luften

Idag har jag faktiskt varit ute och plåtat och fått ihop en liten hög bilder som jag är nöjd med, TROTS att det var med den gamla skruttkameran! :o)

Jag var seg som en snorkråka imorse pga att jag sov dåligt inatt, (det blir så när man sover på dagen), men kom ändå iväg i tid och hade en mycket intressant session på Hoppet. Så dan började alltså bra, MEN, den fortsatte bara bli bättre! 8-)
När jag åkte hemåt såg jag med en gång att idag gällde det att ta chansen, för snön håller ju på att smälta bort nu och himlen var full av helsköna moln.
Så jag åkte hem och hämtade min gamla Olympus och körde ett varv. Det blir ju inga stora bilder direkt, och jag har säkert lagt långt över två timmar på att redigera upp dem, men jag är nöjd trots allt.

Hela albumet hittar du här.

Så var det med det! :-P

Nu skall jag ta och sätta mig framför TV:n och titta på en go film, så hej så länge! :o)

Kärlek

Jag mår alldeles förträffligt

Trivs med behandlingen och livet i stort.

Ville bara meddela det! :o)

Dagen i dag...

Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mera innehåll
än du redan har givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din

Kärlek

Genom smärta växer vi...

... men den blir lite tjatig ibland och känns då bara onödig.

Jag har egentligen inget vettigt att säga mer än att idag är en bra dag, och jag nöjer mig med det även om där fortfarande finns ett visst mått smärta även i mitt liv. Det är väl åas nödvändigt, för balansens skull och för att jag skall kunna växa.

Jävligt sugen på att dra till Sweden Rock i år, men det känns som att det inte är läge ändå så jag låter visionen sträcka sig till nästa år istället. Men fan vilket sug det är nu när jag har hört Timothys historier om gårdagen och sett signerade tröjor och skivor. Kanske skulle hitta på nåt roligt i samband med att Metallicas platta kommer längre fram i vår!? Mmm, det skall jag lura på.

I fredags hade jag ett samtal med FK igen, ett samtal som borde varit mer oroande än det var konstigt nog. Just nu har jag "torrt på fötterna" i form av den trygga vetskapen att jag iaf klarar mig fram till månadsskiftet och har mat i frysen och allt sånt där, men vad som händer därefter vet jag alltså fortfarande inte. Det är irriterande att behöva känna sån maktlöshet bara för att "storebror" skall lägga sitt veto innan jag får mitt, men det är väl som Otto säger: "vill den inte bumma så vill den inte bumma". Jag kanske bara har blivit avtrubbad, men det tror jag inte för nu vet jag att jag har rätt på alla sätt och att jag dessutom har folk med mig som "jobbar för min sak" i ärendet.

Nä, nu skall jag lyssna vidare på Bandit 106,3 och börja fissla iordning så att vi kan få ihop vår fläskfilé afrikana senare.

När jag var femton fick jag bl.a. en plånbok av farmor och farfar, båda har ju lämnat oss idag men nåt har man ju alltid kvar av dem som gått vidare och här är en tänkvärd text som jag fick ihop med plånboken jag fick på min femtonårsdag, för länge sen...

"För pengar kan man få allt, men nej, det kan man inte.
Man kan köpa mat, men inte aptit.
Medecin - men inte hälsa.
Mjuk säng - men inte sömn.
Lärdom - men inte vett.
Nöjen - men inte glädje.
Bekanta - men inte vänskap.
Lugna dagar - men inte fred.
Skalet av allt kan man få för pengar, men inte kärnan. Den är inte till salu för all världens guld."

Känn kärleken!

Bland maskhål och kvarkar

Vad det är segt när en lördagkväll blir så utdragen som denna...

Ingen mat mättar, hur god den än må vara, för den kan inte stilla min hunger. Inga ljud, inte ens ekot efter ett, fyller det tomrum som omger mig.
Ingen värme gör annat än att höja temperaturen och därmed öka trycket tills hettan får sinnena att koka över och rastlösheten blir omöjlig att dämpa då alla idéer känns gamla efter bara en minut.

Endast väntan kvarstår, men ger inget hopp eller tillfredställelse den heller för det är trots allt emot dess natur. Istället förlängs den, töjs och sträcks ut till en seg, klibbig väv som omsluter mig, lindar in mig, i det tomma hål som är ikväll och tillika mitt enda sällskap.

Till slut blir det enda hoppet nästa gryning, en ny morgon, och kanske KANSKE, en annan dag...

BläH!

Sådär! Det var mina femton minuter av självömkan för idag. Hur såg dina ut, om du hade något att självömka över?

Timothy har ju gett sig av för snart sex timmar sedan för att roa sig med kompisarna i stan och avsluta med att se In Flames live i Lisebergshallen. Jag har genom en god vän fixat en minibuss så jag kan hämta dem allihop efteråt och när jag nu sitter här och väntar ter sig sekunderna ticka sakta som utdragna slag på en gong-gong där det ena slaget måste tona ut innan nästa kan slås an.
Jag skall väl kanske inte klaga iofs, för jag har ätit räkpasta och paj till efterätt och sitter mitt i ett litet minimaraton med Desperate Housewives för att komma ikapp serien. Jag har bakat lite kakor och provat lite nya trix med goda resultat och jag har lyssnat på en massa musik. Mitt liv är inte fattigt på något sätt egentligen, men likförbaskat kändes det som mitt bröst fylldes med isvatten när jag satt där i soffan och kände mig påtagligt ensam då där inte fanns någon att dela den lilla tanken med.
Visst har det sina fördelar att vara ensam ibland, men de övervägs helt klart av alla dem som ligger i tvåsamhetens vågskål. Så är det bara, och ibland blir det tydligare än annars.

C´est la vie! :-P

Jag självömkade nog inte så mycket igår så jag tar en kvart till, för vid såna här tillfällen är det väldigt lätt att hamna i djupare och mer allvarsamma funderingar. Jag skall skona er dem, ni säkert har egna ibland. Men jag måste ändå säga att ibland så undrar jag, om det någon gång och på något sätt skulle bli möjligt att få veta resultatet av de motsatta valen man gör i livet, de man inte gör, om man fick veta resultaten av dem, skulle vi våga titta på svaren då?
Jag är ingen hårdnackad tjurskalle som vägrar erkänna mina fel när jag gör såna, men ibland får jag en krypande känsla av att jag just denna gång kanske inte borde stå så benhårt fast vid vad det nu var för val jag gjorde, utan ödmjukt borde gå ner på knä och bita den ryska räven i röven eller vad det nu var det hette...

Nä tack, jag stannar där. Jag tror ändå inte jag kommer nånstans med den funderingen ikväll, eller nånsin, för i viss mån är det trots allt utom vår kontroll vad vi gör och inte. Förmodligen är det bara ovissheten och det nesliga att vi aldrig får veta om vi gjorde rätt eller fel i en viss situation som driver med oss och slår knut på tarmarna i skallen.

Jag tar en kopp thé, bänkar mig bredvid fikusen i soffan och kikar vidare på Gabrielle, Mike och de andra i Desperate Housewives. Förhoppningsvis slutar de de gräla, gråta, bråka och smida ränker snart så att min flykt undan det mattsvarta kan vändas till något guldkantat och lättjefyllt.

Kanske borde jag avsluta med ett klokt ord eller en bra och tänkvärd text? Låten "Animals" med Nickelback lyssnar jag en hel del på just nu. Det är bra ös i den och utan att egentligen ha lyssnat särskilt mycket på texten så måste jag säga att den faller mig i smaken då den påminner mig om vi trots allt bara är djur, om än relativt intelligenta sådana.

Fast allting är ju relativt! 8-)

Bomshackalak!

Kärlek

Solens sista strålar

måste tyvärr avnjutas inomhus pga kylan, men de värmer ändå.

Kärlek

En ljusglimt

Ett guldkorn i sanden
En liten strimma hopp i det till synes ändlöst mörka

Vår är Kärlek! :-P (Bättre min i din än vår i luften dock! ;-)

Jag kan inte låta bli att bli att påverkas av våren, det är så härligt. Idag har jag suttit ute en lite längre stund och hela jag bara suger åt mig solen, värmen, energin.
Fast idag när jag satt där ute så kom jag att tänka på Tyson, jag saknar honom. Det brukade vara han och jag som satt där ju. Lite mysko egentligen, för jag har alltod sagt att jag inte vill ha hund, men när Elli presenterade mig och Trofast så föll jag som en fura ändå. Men för dem som läste min dagbok häromdagen kanske det är förståeligt att man lätt blir kär i ett så underbart djur...
När jag tänker på det så är det alltid att jag inte vill ha det stora ansvaret som varit mitt främsta argument för att inte vilja ha hund, och att jag vill ha friheten att kunna göra vad jag vill när jag vill utan att behöva planera. Måhända är det bara för att ansvaret inte varit själv-valt som jag har stretat emot? Kanske hade det funkat om jag hade fött idén att skaffa hund själv? Åas, det har jag ju inte gjort hittills...

Nåväl.

Nu skall jag ställa mig och skala potatis och lyssna på musik, sköt om er därute.

Skinny - Bara en man

Älskling jag ångrar varje steg jag tar,
se´n den gången du vet vad.
Älskling jag ångrar varje ord jag sa´,
dom gjorde inte någon glad.

Kunde du förlåta, och komma hem igen.
Då skulle världen le mot mig.
Kan du med ditt hjärta, se på mig igen.
Då ska jag alltid älska dig.

Jag är bara en man.
Gör dom fel som en man gör.
Bara en man
Får jag vara din man?
Älska som en man gör.
Bara en man.

Älskling jag drömmer varje natt om dig,
och jag längtar varje dag.
Mmm, gamla minnen, dom förföljer mig,
jag känner bara obehag.

Kunde du förlåta, och komma hem igen.
Då skulle världen le mot mig.
Kan du med ditt hjärta, se på mig igen.
Då ska jag alltid älska dig.

Jag är bara en man.
Gör dom fel som en man gör.
Bara en man
Får jag vara din man?
Älska som en man gör.
Bara en man.
Jag är bara en man.
Gör dom fel som en man gör.
Bara en man
Får jag vara din man?
Älska som en man gör.
Bara en man.

Kärlek

Han var klok "den höge"

Men han talade i tungor tycks det mig ibland! ;-)

Hittade en sida där Havamal publicerats, i en som jag ser det relativt trovärdig version.
Lite kul för den som är road av forn-nordisk mytologi.

Här ett par utdrag:

95. Blott själen gömmer,
vad i hjärtat bor,
ensam sin känsla han känner.
Ingen sjukdom är värre
för en själfull man
än att leva, med intet belåten.

103. Man skall glad i hemmet vara.
och glamma med gäster,
dock förståndigt man sörje för sitt;
minnesgod och målför,
om man mångvis vill vara,
omtala ofta det goda.
Ärkenöt den heter,
som har intet att säga;
det är de ovisas art.

65. För de ord,
som till andra man har sagt,
ofta man bitter får böta.

59. Arla stige upp
som har arbetsfolk få,
och tage med sin syssla i tu!
Mycket försinkas
för den, om morgonen sover;
rask är till hälften rik.

50. Tallen torkar,
som på tomten står,
och ej skyddas av bark eller barr;
så är ock en,
som ingen älskar.
Vi skall han länge leva?

11. Bättre börda
man bär ej på vägen
än mycket mannavett.
Sämre vägkost
man ej släpar över fältet
än övermått utav öl.

164. Nu är den Höges sång framsagd
i den Höges sal,
gagnrik för människors söner,
gagnlös för jättars söner.
Hell den, som framsade!
Hell den, som kan!
Njute gott, den som begrep!
Lycklige de, som lyssnat!

Jag tycker iaf det är ganska roligt att försöka tolka verserna. Men det är ju jag det...

Det var då helvete att det skall vara så förbannades viktigt med sömn!

Kärlek, nattsömn och mera vår tamigfan! :-P

Livet är lätt!

Jag hade en gång ett jobb, och där hade jag även en chef som sittandes i Nice med ett glas färsk bourdeaux myntade uttrycket: "Solen skiner, flickorna ler - Livet är lätt!". Det där tog jag till mig och letade hela tiden tillfällen att använda det. Tyvärr blev jag dock tvungen att lägga mig av med att använda det så flitigt för ganska snart insåg jag att jag hade blivit blåst på ett par månadslöner och fick lägga tiden med just den chefen och det jobbet i papperskorgen...

Men, idag känns det som att det är på sin plats att använda det för livet känns lätt idag, flickan ler och solen skiner! 8-)

Jag blir så lycklig när solen skiner och jag kan sitta ute igen, för när jag kom hem från Hoppet idag så torkade jag av utemöblerna, kokade mig en stadig kopp thé, satte på Lene Marlins senaste skiva och bänkade mig.

Och på måndag är det vårdagjämningen, och nästa söndag går vi tillbaka till sommartid, (rätt tid enligt min biologiska klocka).

Igår fick jag grejat så jag får låna en minibuss på lördag så jag kan åka in och hämta lillen och hans kompisar efter In Flames. Det är fint med vänner som är så generösa! :o)
Behandlingen sitter som handen i handsken. Den tar en del energi, och jag vet att jag säkert kommer göra en och annan grundstötning på vägen, men utan att misströsta för jag vet att jag har vänner som stöttar mig om det behövs, (och om det inte behövs oxå för den delen).

Kort sagt kan man säga att jag gillar läget! :o)

Kärlek, mina vänner, KÄRLEK!

Jag är KÄR!!!

Hehe...

Jag älskar att skapa reaktioner! :-P
Men lite kär är jag allt. Det känner jag när jag borstar vita hår från mina saker eller ser en ny tuss i ett hörn.

Jag har haft en helt underbar helg. Min vän Ellinore och hennes Trofast har varit på besök och vi har ätit gott, skrattat och pratat, tittat på filmer, lyssnat på musik, och njutit av tillvaron.
Filmerna har varit både roliga och bra, tänkvärda och lättsamma. Musiken god, glad och lugn.
Söndagen spenderade vi till viss del i det fria och promenerade till och från Bräckan. Just nu kommer jag inte ihåg om solen lös, men för mig gjorde den det. Det kändes som en heldag, och den där koppen choklad, och stunden det tog att dricka den, värmde båda gott. (Ja, plötsligt var det ju mörkt i rummet och chokladen var slut för länge sen!)
Och Trofast, snart femårig golden/labrador, var med hela tiden. Från första tassen på Solbacken i fredags, till det breda leendet han väckte mig med i lördags till de tussiga tofflorna som ensamma mötte mig då jag kom hem i eftermiddags. En helt underbar hund, och vän.

Idag har jag dessutom börjat min behandling, på "Hoppet". Det känns roligt och jag ser fram emot det fortfarande. Jag hade många intryck och funderingar med mig därifrån, men jag behåller det mesta för mig själv, hur jag påverkats lär nog märkas med förändringarna ändå.

Fick vara med och ladda en sexårsmedalj ikväll. Det är stort, mycket stort. DET FUNGERAR! :o)

Till tonerna av Carlos Santanas flinka fingrar, (ja det är "Europa"), slutar jag idag.

Jag tackar för helgen, dagen och all kärlek omkring mig.

(Nähä, det blev visst Carole King´s "You`ve Got A Friend" som fick avsluta.

God natt mina vänner! :o)

P.S. Till, och för, Trofast: Ett par fuktiga, runda ögon

Han bad inte att få komma till Dig
Han bara kom för att Du ville ha honom
Han kom till Dig för ge Dig vänskap då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig.
trofasthet då andra baktalar Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek
då Du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du är ensam.

Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen,
tar emot Dig med glädjetjut
då Du äntligen kommer hem.

Han är någon som behöver Dig
någon att smeka, leka med
och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke och Din kärlek.
Han protesterar inte då Du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig
på gott och ont.

Han ger Dig sköna,
avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.
Vad ger du?

”En kall nos, Ett par fuktiga, runda ögon, En varm blick, En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned, Öron som försöker uppfatta och förstå...
Din hund”

Denna är skriven av: Anders Hallberg

D.S.

KÄRLEK

Internationella kvinnodagen

Tja, hur firar man den?
Hur är det meningen att man skall fira den?
Jag tänker ju alltid på kvinnor så vad skulle kunna göras annorlunda? ;-)

Nejdå, lite mera ödmjuk är jag faktiskt, så jag köpte med mig en blomma till min frisörska. Jo, det är klart att det är en pudding, men det är flera år sen jag slutade stöta på henne nu! :-P
Trots detta blev jag femton år igen när jag lämnade över blomman och hon skulle kramas... Spaghetti i benen och alldeles konfys blev jag! ! 8-)

Hahaha, jodå, det är allt en kanontjej.

Hade jag haft en fetare plånbok än jag har så finns det massor med kvinnor som förtjänar uppskattning idag, men det har jag ju inte så det får bli en bamsekram till er alla denna vägen istället.

Här kommer en liten lista på saker som jag lärt mig kan plocka ner mig mer än annat:
1. Ekonomisk otrygghet
2. När någon jag bryr mig om lider

Tvi för sånt!

Igår och idag har jag suttit i balkongdörren och gluttat på solen en smula faktiskt, och i övrigt har jag haft ett par riktigt goa dagar det senaste. Jag önskar er alla detsamma! :o)



Kärlek

Metallica Sunday

Det här har varit en kanonhelg rakt igenom. Jag var och handlade en bagage full innan jag hämtade upp Timothy, och med en gång när vi kom hem knäppte jag på Bandit Rock. Timothy var helt lyrisk och headbangade från det att vi kom innanför dörren, under tiden som vi packade upp, lagade mat, kollade på Dukes of Hazzard igen, (och åt kyckling-burritos och skrattade oss halvt fördärvade), tills vi gick och la oss.

Lördagen började vi med en maffig frukost medans vi tittade på Elf, och skrattade oss halvt fördärvade, igen! :o)
Resten av dagen bakade vi, (eller rättare Timothy bakade och jag instruerade/tittade på), sirapskakor och paj. Senare kom Moa och vi bjöd på räk-wok med bandspaghetti och Timothys blandbärspaj till efterätt. Efter en stunds ätande så kollade Timothy och Moa på några avsnitt Supernatural medans jag knåpade ihop en flyer om AA´s 50-årsjubileum den 27:e mars. Vid halv elva körde vi hem Moa och resten av kvällen satt vi och spelade Crash Bandicoot och lyssnade på Rundgång.

Lördagens frukost såg ut såhär och bestod i huvudsak av amerikanska pannkakor:



Söndagen började jag med att gå på möte, ett suveränt möte som vanligt, och när jag kom hem så åt vi återigen en brakfrukost och kollade på "Some Kind Of Monster" som jag lånat av Helene. En helt suverän rulle måste jag säga. Troligen den mest intressanta dokumentär jag nånsin sett. Och det var lite extra roligt för jag följde Metallica, (som ju är mina husgudar), under arbetet med "St:Anger" på nätet. Det fanns en sektion på hemsidan som hette "Jump In The Studio" där det frekvent bloggades om vad som hände och så gott som dagligen körde de ut filmsnuttar av vilka många fanns med i "SKOM". Sen tror jag det var lite extra kryddigt för min del då jag och James gjorde i stort sett samma resa under i stort sett samma tidsperiod, och jag kände igen mig i mycket av det som visades av hans vedermödor med livet. Jag säger som Johanne, "all beundran och respekt" till den som håller sig nykter!

Söndagens frulle såg ut såhär och bestod i grunden av Bacon & Ägg:

















Kvällen avslutade jag framför TV:n, där jag somnade ganska tidigt.

Såhär efter en mjuk start med ett långt bad kan jag bara säga att det här ser ut att bli en riktigt bra vecka.
Jag hoppas att du får en du med! :o)

Kärlek

För den som orkar...

Blev idag påmind om en kolumn som Johanne Hildebrandt skrev i Aftonbaldet för ett tag sen. Här är länken till den och en om en helt fantastiskt rolig historia so fanns i dagens nätutgåva av tidningen.

Johannes kolumn

Dagens roligaste eller mest skrämmande artikel?

Mera KÄRLEK!