SM i dumhet?

Det har pratats mycket om Lordi det senaste och deras oerhörda bedrift och storslagna vinst i årets Europeiska schlagerfestival. Utanför media har det dessutom pratats om den ökade acceptansen mot hårdrocken och om den unika lojalitet som finns bland hårdrockens följeslagare men bara där tyvärr, mig veterligen.
Det relativt lilla och trots monsterimagen ganska anspråkslösa bandet från Finland är hett stoff i medierna pga av detta och naturligtvis utnyttjas bandet och profiteras på av företag och människor som iaf jag undrar om de ens är värda att ha skor på fötterna. Många av de individer mina funderingar rör finns på aftonbladet, och säkert utspridda lite här och där på våra övriga skandaltidningar, (men i det här fallet har jag bara läst Aftonbladet så jag låter de andra vara). Aftonbladet utmärker sig i detta fall och jag undrar om det verkligen kan vara sant att de är så dumma eller om det försigkommer nåt slags hemligt tävlande i murvelvärlden om att skriva så dumma artiklar som möjligt och se om man kan få nån halvsovande inte alltför intellektuellt begåvad tidning att trycka alstret.
Aftonbladets Ronnie Sandahl tar alla rekord och lär vinna ovan nämnda eventuellt existerande tävling med en av sina senaste artiklar. Han plockar fram en finsk skandalblaskas framsida och hänger ut dem med en avslöjande och utmålande text där det framgår att hela Finland rasar mot tidningen och bojkottar den. Det berättas om hur den finska tidningens ansvarige utgivare generat bara suckar djupt och helt och fullt verkat inse vilket enormt misstag de gjort,hur tidningen vänds med baksidan utåt i hyllorna och om kassörskor som frågar "Är du säker?" när man ber att få köpa tidningen. Detta skriver man om i värsta fy-för-dig-anda, precis som om vi läsare förväntas vara för dumma för att förstå att aftonbladet är precis lika korkade som sin finska dito, för det är de nämligen.
Vad var det då den finska tidningen hade gjort? Jo, de hänger på förstasidan ut en bild på Lordi´s sångare Mr.Lordi, OSMINKAD, ochAftonbladet gjorde precis samma sak fast då med ett urklipp avsamma framsida...
Isvensk media har det flera gånger påtalats att en del av bandets image är att de aldrig visar sig osminkade i press och media, och är det några som vet detta så är det finnarna, men detta respekteras inte. Nejdå, skandaljournalistiken är sig lik världen över och möjligheten att tjäna en slant på att förstöra för någon går som vanligt före alla tankar på respekt och sunt förnuft. De flesta känner säkert till att megabandet KISS hade samma gimmick innan de sminkade av sig, och de råkade säkert ut för liknande dumheter men med en viktig skillnad, det hade ett mindre värde på den tiden att publicera något sådant och den hänsynslöshet som speglas i dagens media bar inte ens blöjor då. Den finska tidningen lär säkert få sota för sin respektlöshet i form av tappade prenumeranter och, för en tid iaf, minskad försäljning av lösnummer. På den ansvarige utgivaren lät det som att man redan insett fadäsens proportioner och förmodligen står denne inte ensam med dumstruten på, men med största sannolikhet kommer inte Ronnie Sandahl stå bredvid. Det tycker jag är synd, och ren skam, för hur kan man vara så ding i pallet att man gör precis samma sak och tror sig komma undan med det för att man pekar finger åt ett annat håll??
Urdumt helt enkelt!

(Artikeln ligger naturligtvis ute på tidningens nätversion, men den sitter inte längre på förstasidan som den gjorde när jag såg den.)

Respekt!!!

Ett vägskäl, ja tack!

Jag har inte en aning om vart jag är på väg just nu och jag vill till så mycket att jag inte vet om all världens vägar skulle räcka till...

Jag vet att jag inte skall bry mig just nu, inte om nåt annat än här och nu, men det är fanimig inte lätt även om jag vet att det bara ligger mig i fatet att börja rota i framtiden nu.
Kan inte detta här vara över nu? Så kan jag gå vidare med livet, tjäna pengar, göra saker och planera mera! :-P
Närå, jag vet... Bara ett tag till. Det är snart över. Det gör bara ont en liten stund.

Suck!

Robbie Williams - The Road To Mandalay

Save me from drowning in the sea
Beat me up on the beach

What a lovely holiday
There's nothing funny left to say

This sombre song would drain the sun
But it won't shine until it's sung

No water running in the stream
The saddest place we've ever seen

Everything I touched was golden
Everything I loved got broken
On the road to Mandalay
Every mistake I've ever made
Has been rehashed and then replayed
As I got lost along the way

There's nothing left for you to give
The truth is all that you're left with
Twenty paces then at dawn
We will die and be reborn

I like to sleep beneath the trees
Have the universe at one with me
Look down the barrel of a gun
And feel the Moon replace the Sun

Everything we've ever stolen
Has been lost returned or broken
No more dragons left to slay
Every mistake I've ever made
Has been rehashed and then replayed
As I got lost along the way

Save me from drowning in the sea
Beat me up on the beach
What a lovely holiday
There's nothing funny left to say

Kärlek & Respekt

Smurflandet

Ja, vi kallade det så, min barndoms hemvist. Det låg en bit från stora vägen så man såg det inte förrän var mitt i det redan. Mellan de sporadiskt placerade husen sköt stora träd upp och bergen omslöt området som muren kring en fästning.
Där byggde vi kojor i träden, paddlade på dammen, sparkade boll på ängen och pallade frukt i trädgårdarna då natten var ljus och varm. Där formades vi och växte. På morgnarna samlades vi vid brevlådorna och väntade på taxibussen som skulle ta oss till skolan, och hem igen, för det var det som hände efter skolan som var det viktigaste då. Lek och fantasi gick före prestationer och krav, som sig bör i barnets värld.
På somrarna flyttade det ut folk från stan till sommarstugorna och vi blev fler kamrater då allting blommade och grönskan var tät. På dagarna hängde vi nere på stranden och njöt, solade och badade. På kvällarna åkte vi moppe, hängde på fotbollsplan eller drog ner till stranden igen för att grilla och mysa vid lägerelden i "forminnet".
Vi hade det bra där i smurflandet, skyddade från omvärlden och omhuldade i vår egen trygga tillvaro. Det var en härlig tid.

Men, till slut blev vi äldre och började i andra skolor och träffade andra kamrater. Vi fick jobb, ryckte in, träffade tjejer/killar eller fortsatte studera på annan ort, och en av oss gick bort.
Som en sorts oundviklig evolutionär utveckling splittrades vi som löv för höstens vindar och verkligheten var total. Våra liv fylldes av en massa annat, och lek och fantasi byttes mot överlevnad och måsten.

Låter jag bitter? Det kanske jag gör, även om jag inte känner mig direkt bitter utan snarare sentimental. Och jag är lycklig för att jag fick uppleva allt det där, känna alla de där människorna och göra alla de där sakerna. Som jag ser det hade jag en fin barndom som var rik på oändligt många sätt. Jag var inte riktigt beredd när den var över bara, eller så var det så att den faktiskt fick ett abrupt slut. Fast övergången mellan barndom och vuxenvärld kanske alltid upplevs som skakande pga att de skiljer sig så markant från varandra!?

Nåja, "ja ä int bitter" som sagt utan tacksam för det som var. Jag skulle kunna fylla i så enormt mycket mer egentligen, sånt som första kyssen, första vurpan med moppen, första fyllan, alla kärlekar och skrubbsår m.m, men det skulle bli för mycket även om jag är tacksam för det mesta. Vi tappade en vän, en tapper och godhjärtad kille, men det är väl så livet är tyvärr och det är väl egentligen det enda jag kan säga att jag är bitter över.

Alla tänker vi väl ibland tillbaka på vår barndom emellanåt och ser på det med dagens ögon. Ler åt det med en allt mer och mer rynkig mun men minns det ändå som igår. Jag fick previlegiet att bo där igen, några år senare, med min egen familj. Jag hoppas att min son, trots att det inte blev så länge som jag kanske skulle velat, även han fick uppleva åtminstone lite av det jag gjorde när jag var i han ålder och själv sprang barfota på samma vägar och klättrade i samma berg i samma skogar.

Jag skall ta och åka dit ut nån dag, till Buerås, och se hur det ser ut nu. Kika på hur de hus jag bott i ser ut idag och kanske få en glimt av dem som bor där nu. Jag vill se hur det har förändrats och vad som finns kvar av det som jag kommer ihåg. Jag vill uppleva känslan av något igen, kanske bara för ett ögonblick, men om det går, så vill jag så gärna känna glädjen och värmen vi hade igen. Och jag vill passa på att tacka.

Nån kanske undrar hur jag snurrade in på det här, men jag bara gör det emellanåt. Ibland snurrar jag bara in på något helt oförhappandes och ibland föds en fundering ur en annan fundering eller någon tankegång som uppenbarar sig i min trassliga hjärna. Den här gången vet jag på ett ungefär varifrån det kom faktiskt, det är inte ofta jag gör det, (tyvärr eller som väl är), men idag besparar jag er ursprunget och hoppas istället att jag lyckats förmedla en liten gnutta glädje i någon form.

Både ljust och mörkt, jag minns allt med ett leende! :o)

Kärlek & Respekt

Sommar & Sol

Smekande värme och doftande grönska omger oss då hela världen tycks vakna till liv och allting lever upp. Det går nästan för fort för att man skall hinna uppfatta, insupa och till fullo uppleva förändringarna, men det är helt underbart trots det.

Idag har jag suttit ute en del och som vanligt kommer det mycket funderingar och tankar. Egentligen skulle jag vilja sätta varenda bokstav på pränt, men sitter för det mesta bara nöjt kvar och ruvar på mina tankar. Det har en viss charm i sig att göra det, och om inte annat kanske en tanke eller två dröjer sig kvar eller dyker upp igen så att jag kan dela den med någon annan, ibland händer det faktiskt.

Idag när jag satt där undrade om huden smälter om man sitter för länge i solen så kom det lite självömkan. Jag kände mig lite ensam ett slag och helt oförhappandes hade det lilla ögonblicket i verkligheten förvandlats till en vånda utan like...
Men, det var aldrig nån fara på taket egentligen utan snarare tvärtom så fick det mig att fundera på saker och ting ur ett lite annorlunda perspektiv bara. Jag tänkte på hur lätt det är att bli bitter, även om man bara utsatts för livet självt en gång, eller hur lätt det är att känna sig övergiven, trots att man förmodligen valt att vara det just då. Mmm, jag vände och vred på saker och ting, tittade på både bak- och framsida och såg att något sällan har bara en orsak eller en lösning...
Jag insåg dock hur enormt svårt det är att se saker och ting "ur en annan vinkel" just när man står "mitt i det", även om jag länge haft som primär uppgift i livet att lära mig att göra just det. Kanske uppfattas jag ibland som falskt entusiastisk eller över-optimistisk, men det låter jag i så fall stanna hos betraktaren för utan den förmågan skulle jag gått under för länge sen. Jag har helt enkelt inte råd att gräva ner mig för mycket eller fastna vid några hinder, mitt liv är för kort. Visst fan är livet orättvist och ibland så överdrivet hårt att jag undrar vad som egentligen är meningen med allt, men jag kan inte stanna vid det ändå.

Ibland suger livet, stenhårt, men det är bara så och det är bara att ta det för vi överlever det mesta och livet går alltid vidare så småningom. Bara att ta de lärdomar man kan få ut av nuet och se framåt, för man glömmer aldrig smärtan ändå.

Oj vad jag seglar iväg! :-P
En annan som oxå funderat lite kring livet är Ulf Lundell, och här gör han det i ytterligare en brilliant text.

Ulf Lundell - Aldrig Så Ensam

Nu Faller regn på löv
Nu faller löv från gren
Nu skymmer det mitt på dan
Det mörknar på stadens scen
I parken där ungarna lekte
och jagade runt hela dan
där krattar man undan sommarn
Hösten har kommit till stan
Du vill inte gå upp idag
Det finns inget som lockar dej mer
Det är inget du vill säja eller ha
mer än en varm vrå där du kan sjunka ner

Heartbreak Hotel har stängt för säsongen
men jag blir din nattportier om du vill
Och kastar du dej av och an i sömnen
ska jag hålla dej tills du blir still
Jag ska hålla dej tills du blir still

Det tar tid för tårar att torka
Så är det för var och en
Du måste igenom vintern
om du vill se sommaren igen

Dom svarta hålen öppnar sej
och du har ingenting att hålla dej i
Det du känt så väl är plötsligt främmande
Din egen röst går dej förbi
Till och med din röst går dej förbi

Men du är aldrig så ensam som du tror
Månen är din syster solen din bror
Du är aldrig så ensam som du tror
Det kommer en främling
han vet var du bor
Han kommer längs vägen smutsig och trött
Han har en hälsning från nån som han mött
Du är aldrig så ensam
Aldrig så ensam
Du är aldrig så ensam som du tror

Jag minns hur ditt skratt
kunde få folk på gatan att stanna upp och
vända sej om
Det var alltid du som tröstade dom slagna
Det var alltid du som stöttade dom
Din dörr var alltid öppen dag som natt
och dom kom till dej
och du gav av din tid och medlidande och kärlek
och dom skänkte dej nån slags frid
Du trodde det var ömsesidigt
Du trodde det var en fråga om att ge och ta
Du hade din betydelse
Det var till dej dom kom varje dag
Sen tog dom allt dom kunde och lämna dej kvar
vid en fläckig duk och ett sprucket glas
Och allt dom sa bakom din rygg sen
och tistlarna dom satte i din vas

Nu är du bitter och vill va ifred
Nu är världen bara lögner och svek
Jag trodde du visste
Jag trodde du förstod att det här är ingen lek
Det här är knappast nån lek

Men du är aldrig så ensam...

Kärlek & Respekt

Det perfekta slutet.

Ur en peotisk synvinkel i alla fall...

Det är 17 grader ute fortfarande och klockan närmar sig halv elva. Jag sitter på uteplatsen med en kopp thé som börjar ta slut, en purpurfärgad horisont framför mig och Pink Floyds "Us and them" på låg volym i bakgrunden. Jag bara njuter. Njuter, av värmen, dofterna, den vackra himlen och åt att det är så skönt att vara hemma igen efter en riktigt trevlig långhelg ihop med en vän en bit härifrån. Det var en helg med upplevelser, avkoppling och trevligt sällskap så jag är absolut inte missnöjd eller har längtat tillbaka hem det minsta lilla, men promenaden från Kungsbacka station till där jag hade bilen parkerad kantades av ljusgrönt och underbara dofter från prunkande växtlighet och värmen låg helt still i staden när en blodröd sol sakta sänkte sig bakom trädtopparna i nordväst. Det började där. Väl hemkommen öppnade jag dörren för att vädra lite då här har varit igenbommat några dagar och ett par och då kände jag genast att ikväll förtjänar lugnet mitt sällskap. Så jag gick ut och satte mig, tittade på himlen, lyssnade på Pink Floyds "Echoes", (fylld med godbitar), såg ett flygplan och undrade om de kanske varit i Kanada, där var jag en gång, tänkte att det kanske blir en god sommar den som kommer, njöt av mitt thé och lät lugnet sluka mig för en stund. Och här är vi nu. Jag har just kommit in och är fortfarande bara nöjd.

Pink Floyd - Us And Them

Us, and them
And after all we're only ordinary men
Me, and you
God only knows it's not what we would choose
to do
Forward he cried from the rear
And the front rank died
The General sat, and the lines on the map
Moved from side to side

Black and blue
And who knows which is which and who is who
Up and down
And in the end it's only round and round
Haven't you heard it's a battle of words
The poster bearer cried
Listen son, said the man with the gun
There's room for you inside

Down and Out
It can't be helped but there's a lot of it about
With, without
And who'll deny it's what the fighting's all

about
Out of the way, it's a busy day
I've got things on my mind
For want of the price of tea and a slice
The old man died

Kärlek & Respekt

Ja jädrar! (Ons 26 apr 18:27)

Ibland undrar jag om hur jag kunnat knata omkring med musik runt mig de flesta av dygnets vakna timmar i nästan trettio år utan att höra texterna till en del låtar.
Förr lyssnade jag mer på musiken, men vilka missar jag har gjort! :-P

Sitter iaf här ensam igen, (ja man får ju leva med det), efter en kanonbra helg med Ellie och Trofast och rotar bland gamla skivor och hittar guldkorn efter guldkorn. Eller vad sägs om Koto´s "Visitors", Chris Isaak´s "Blue hotel" och Saga´s "Humble Stance?

Helgen har som sagt varit toppen. Den blev lite längre än planerat, men det var trevligt på sitt sätt helt klart! :o) Tror att vi lätt tagit oss igenom uppåt femton filmer eller så, på 6 dagar! :-P

Allt annat rör sig i vanlig takt och som alltid lite lagom upp och ner.

Dagen började jag med att traska ut i skogen och tända en en brasa åt en åttondeklass som skulle vara på "banan" idag. (Se här för info om vad "banan" är för något.)

Avslutar med ett citat från en av de gamla med guldkant.

"Love is like oxygen
You get too much, you get too high
Not enough and you're gonna die"
-Sweet, (från låten "Love is like oxygen")

KÄRLEK

Glad påsk! :o) (Lör 15 apr 01:10)

Glad påsk! :o)
Idag tänker jag inte skriva nånting. Bara önska glad påsk till dig som läser och dela en bra låt och ett klokt ord.

Pink Floyd - High Hopes

Beyond the horizon of the place we lived when we were young
In a world of magnets and miracles
Our thoughts strayed constantly and without boundary
The ringing of the division bell had begun

Along the Long Road and on down the Causeway
Do they still meet there by the Cut
There was a ragged band that followed in our footsteps
Running before times took our dreams away
Leaving the myriad small creatures trying to tie us to the ground
To a life consumed by slow decay

The grass was greener
The light was brighter
When friends surrounded
The nights of wonder

Looking beyond the embers of bridges glowing behind us
To a glimpse of how green it was on the other side
Steps taken forwards but sleepwalking back again
Dragged by the force of some inner tide
At a higher altitude with flag unfurled
We reached the dizzy heights of that dreamed of world

Encumbered forever by desire and ambition
There's a hunger still unsatisfied
Our weary eyes still stray to the horizon
Though down this road we've been so many times

The grass was greener
The light was brighter
The taste was sweeter
The nights of wonder
With friends surrounded
The dawn mist glowing
The water flowing
The endless river

Forever and ever
KID: {gurbling) Hi.
MAN: Is that Charlie?
KID: Yes
MAN: Hello, Charlie.
(Kid hangs up)
MAN: Great. (Man hangs up)

"Livet är inte de dagar som gått utan de man minns."

Kärlek

Ett klokt citat bara... (Ons 12 apr 23:00)

"Jorden hör inte till människan; människan hör till jorden.
Detta vet vi.
Allting är sammanlänkat som blodsbanden inom en familj.
Allting hör ihop.
Vadhelst som drabbar jorden, drabbar jordens söner.
Människan vävde inte livets väv, hon är blott en tråd i den.
Vadhelst hon gör mot väven, gör hon mot sig själv."

-Saquami Hövdingen, Seattle 1854