Yours truly, 2095

Det har blivit en hel del musiklyssnande den senaste tiden. Kanske är det hösten med sina skiftningar, löften och grå skyar som föranlett det, kanske nåt annat...

Jag har frossat i gammalt som nytt, och hittat guldkorn både här och där.

Till de gamla favoriterna som snurrat mycket hör väl mestadels Nightwish tidigare album, men jag har funnit nytt som låter riktigt bra till och med när jag gjort djupdykningar i Warlock´s diskografi. Nja, kanske inte riktigt sant för nämnas bör att det är sångerskan Doro Pesch som fört Warlocks musik vidare i tiden, för att senare ha vidareutvecklat soundet till sitt alldeles egna. Plattor att rekomendera är bl.a. Doro´s "Warrior Soul" från 2006, men även Nightwish´s nya, "Dark passion play" har sina ljusglimtar, (detta trots att den speciella magi som Tarja Turunens operaskolade stämma skänkte deras tidigare material ersatts av en före detta dansbandssångerskas bra men mestadels bara höga röstregister).

Tarja har f.ö. en soloskiva på gång, men jag har bara hört ett spår från den och väntar med vidare utlåtanden då jag fortfarande väntar på något som kan ruska om såsom Nightwish´s "Walking in the air", "Sleeping sun" och "Deep silent complete" fortfarande gör.

Helloweens senaste bryr jag mig inte om att ösa guld över. Alla vet ju att de är bäst, efter Metallica!

-
-
-

Av deras senaste plattor överraskade varken Winnerbäck eller Jöback, även om den senare var ganska mysig, sådär som bara Peter Jöback kan vara.
Sahara Hotnights däremot, jodå, DAMN!
Jag har inte varit något större fan innan utan mest tyckt att det varit skrikit och brötigt, (nu kommer jag få smäll av min flickvän), á la tjejband rent generellt.
Men, nu har jag lyssnat igenom deras senaste platta ett flertal gånger och kan ärligt säga att jag gillar det mesta. "What if leaving is a loving thing" heter den, och den är, (förutom ett par låtar som är mer eller mindre helt instrumentala med sång), skönt poppig men med mycket av det där myspysigt tänkvärda och igenkännande nära i texterna som endast Sophie Zelmani lyckats förmedla innan. I alla fall till mig...
Fast, det kanske inte är så konstigt. Efter att ha gjort lite efterforskningar vet jag nu nämligen att det som skiljer denna platta ifrån deras tidigare är att det är Maria Anderssons texter och sång skivan baserats på, och hon själv och Josephine Forsman har byggt musiken riktigt snyggt kring det hela.

Lite lustigt i sammanhanget är att jag på Sahara Hotnights hemsida även kunde konstatera att ett av mina såna där gamla goa band som liksom alltid hänger med funnits där som inspirationskälla till plattan. Bandet jag pratar om är Electric Light Orchestra, och plattan som nämndes är "Time" från 1981. Ännu lustigare, tyckte jag, var det att just Time var den platta jag hela tiden fastnade för efter att ha plockat fram, (och ihop), deras diskografi. Varför det blev just "Time" vet jag inte riktigt, men det kan vara så att den är lika aktuell nu som då, eller kanske till och med än mer aktuell. Lyssna bara på tredje spåret, "Yours truly, 2095". Långt innan hem-PC och personalköp sjöng Jeff Lynne om hur trassligt det kan vara att bli kär i en elektronisk illusion, och är inte det aktuellt i våra dagar så säg!

Som sagt, Sahara hotnights senaste platta tycker jag gott att man kan gå och köpa, (om man inte redan har den förståss).

Mycket musik har det varit, men mycket mer än såhär är det inte som sitter sådär riktigt fast i gomseglet just ikväll.

Jo! Har man inte sett Black Snake Moan ännu kan man ju alltid fuska och tjacka soundtracket, för det är nästan lika starkt som filmen, men bara nästan.

P.S. Notera att jag har varit duktig och länkat till alla artister och filmen. Jag tar tacksamt emot kritik angående just länkandet till källor till höger och vänster då jag tycker det känns som en aningens overkill då det här endast borde vara tillgängligt på världens största informationskälla, som är fri för vem som helst att använda, och söka på. D.S.

Kärlek & Respekt!