Ang. Gömda, Asyl och bloggosfären.

Jag har hört och fått till mig information genom mediabruset, bloggosfären och nu av Liza Marklund själv i en intervju jag anser vara trovärdig, det räcker för mig. Jag påstår inte att jag har grävt i alla hörn och vänt på varje sten utan jag har tagit till mig det som har kommit till mig och jag anser mig ha hört de två sidor som finns av detta mynt. Nu kan jag skapa mig en egen uppfattning och har inget behov av att vidare urvattna något eller uppnå något specifikt mål. Jag har ingen hemlig agenda, något behov av att bildligt talat hänga någon för något fel eller eventuell oförätt och framförallt har jag, återigen, inget behov av att älta saken mer. Det räcker så här. Jag har vad jag behöver för att skapa mig min egen uppfattning och därigenom stärka/styrka min åsikt, en åsikt som inte räknas i några större sammanhang och som framförallt inte gör någon nytta eller fyller någon funktion genom att fortsätta höras tills den blandas med sitt eget eko och av evolutionära orsaker dör ut.

Jag tycker det är horribelt, utan att lägga några som helst värderingar i sakfrågan. Det är för mig lika fantastiskt som fruktansvärt att media, (läs: profitörer), har och får ha sådan makt över våra liv som de har. Jag tror att det är mycket lite av det som egentligen är viktigt som över huvud taget någon gång alls lyfts fram och ges det ljus det förtjänar. Men, jag förstår och accepterar att det är så här det ser ut i det moderna samhället och kanske är det så att jag bara är en bakåtsträvande träbock som borde vara tyst, men jag tycker det är tråkigt och slipper det gärna.

Å andra sidan så sitter jag här och lägger energi på att skriva om det, utnyttjar yttrandefriheten och det moderna samhällets teknik för att göra min röst hörd och för att föra fram min åsikt. Häri ligger även kärnan. Det jag egentligen vill ha fram är just det faktum att det mesta i ovan nämnda exempel, (Antonsson vs. Marklund), blivit så oförtjänt stort på grund av såna som mig, och den makt jag kanske alldeles för lätt kan använda mig av.
Nej, det där blev fel, jämför inte mig med den kategori jag här talar om, för sån vill jag aldrig bli.

Jag kan i många avseenden hålla med dem som hyllar "bloggosfären" som en fjärde stadsmakt och jag kan definitivt inte annat än att hålla med om det faktum att internet och därigenom även bloggosfären är det mest demokratiska som har hänt i modern tid. Att det däremot i "bloggosfären" finns fler baksidor än ett mynts enda det måste jag å det bestämdaste hävda. Det man inte skall glömma när man rör sig i cyberrymdens verklighet på internet är att det mesta är vinklat. Nej inte i den bemärkelse vi oftast avser när vi säger att något är vinklat utan på ett mer raffinerat, omedvetet och många gånger faktiskt oskyldigt sätt.

I tidernas begynnelse, när internet fortfarande var nytt och fortfarande hade konstant växtvärk, redan då häpnades jag över att så många människor tog så mycket på så himla stort allvar. En synad sanning visade sig oftast bara innehålla ett uns av just den varan, och en så vacker och felfri person visade sig nästan uteslutande vara blott en människa. För det är nog det vi oftast glömmer, att bakom en image finns en person och bakom en person finns en enkel människa. Jag tror att de flesta av oss har upplevt det själva, och blivit besviken över att den bild vi hade av en person, situation eller sanning egentligen var så gott som helt fel. Konstigt är det dock inte, för det är ju faktiskt så att det mesta av den bild vi hade ju baserades på våra egna önskningar, (jag använder önskningar som ett samlat begrepp för de mekanismer som styr oss som människor). Därför är det heller inte konstigt att vi i tryggheten och ljuset från vår skärm, (läs: bakom fasaden), förskönar och svärtar ner, utelämnar och fyller på. För det mesta ganska oskyldigt och så gott som omedvetet, för när det väl kommer till kritan så tror i alla fall jag att det i grunden är behovet av att vara och må bra, (inte nödvändigtvis mer eller bättre än någon annan), som styr det mesta av våra handlingar. Oskyldigt och omedvetet tycker jag känns helt okej att använda i de mindre sammanhangen, presentationer av sig själv på något forum här eller där eller de egna prestationerna i t.ex. fotbollslaget, fiskarfänget eller vad det månne vara. Att däremot använda samma termer i sammanhang som detta, debatten kring Antonsson vs. Marklund, det ger mig rysningar.

Det är säkert många av de som kommer till tals som inte är särskilt anonyma och det är säkert som har fullgod rätt att ta till orda, men det som lyser igenom för mig är det här myntets samlade baksidor.
Människor som hörs och får fokus i fel sammanhang, människor som kanske egentligen borde göra en reklamtion av något slag och istället rikta sin energi åt just det hållet, det rätta hållet.
Människor med agendor som egentligen ligger långt utanför just denna debattens vara och icke vara.
Människor som har styrande behov, medvetna elelr omedvetna, som efterlevs i helt fel forum.

Det, tycker jag är skrämmande.

Vad jag har för uppfattning och åsikt i debatten om sanningshalten i Marklunds Gömda och Asyl, (och allt annat den kommit att handla om), lämnar jag därhän av det enkla skäl att jag inte tycker mig äga rätten att påverka utan att vara grundligt insatt i frågan. Jag anser dock att många fler borde göra som mig då vi troligen skulle få ett mer sakligt informationsflöde än det sensationssökande och pajkastande som det idag blir. Det tar liksom udden av det viktiga, i verkligheten.

Kärlek