Grå dynamik

Emellanåt hittar jag, trots kaoset som är mitt liv, små stunder, korta ögonblick, spontana passager till en annan sida. En sida där lugnet härskar och ljuset ger liv och skärpa åt molnen. En sida med kontraster i grått och blått, som för varje andetag fyller mig med kraft och inspiration.

Jag är och jag blir en molnskådare.

Nåt annat jag kommit till insikt om är att jag gillar när det blåser. Som nyss, när jag ligger i soffan på uteplatsen och njuter av värmen trots vinden som sliter i buskarna, flaggan och mina kläder. Det finns en kraft i vinden som jag faktiskt uppskattar, vare sig det är under stillsamma former som idag, under en tupplur i solen, blundandes under tystnad i skogen, eller vid havet en rytande stormig höstdag.

Min vän John sa till mig en gång att "vinden blåser hårdast på de träd som modigt vågar växa högre än alla andra". Och kanske är det så att jag idag vågar växa mig lite högre och därför finner denna njutning, i symbios, med vinden.

Naturen är förunderlig.

Kärlek!