Är vi så dumma?

Eftersom jag är utbildad i Grafisk Kommunikation skulle kunna kalla mig AD, (Art director), ett uttryck ofta använt inom reklambranschen. Men jag vill inte.

För det mesta känner jag bara avsky inför den bransch, och den mekanism som framförallt reklam men även övriga media är och utgör.

Dess blotta existens påverkar mig och ger mig helt utan att jag är medveten om det dåligt samvete för allt jag inte kan uppnå och konsumera. Jag blir alltså stressad av att ständigt matas med att jag "behöver" det ena och det andra, för ingen reklam är utformad för att föreslå något av flera alternativ utan har alltid en specifikt produkt, med ett riktat mål, att sälja.

Skulle jag ge mig in i reklambranschen hade det inneburit att jag även tvingats ikläda mig rollen av den som pressar målgrupperna till saker som att bära BH utan att ens ha utvecklat bröst, sminka sig trots att man inte ens har kommit in i tonåren, träna med en viss maskin eller underkasta sig en speciell diet för att se ut som ett ideal skapat av någon annan än mig själv. Visst måste något vara väldigt snett när någon annan skall bestämma hur jag skall vara, se ut och vilka saker jag skall äga.

Nu kanske nån tänker att marknadsföring faktiskt är en av de viktigaste byggstenarna i en marknadsekonomi, och det är den, men jag ställer frågan om det måste handla om att sälja till vilket pris som helst, då "vilket pris som helst" oftast är på bekostnd av konsumenternas och folkets välbefinnande och allmänna trygghet?

Saker och ting förändras, alkohol- och sex-debuten kryper ner i åldrarna, pensionsåldern stiger och allt fler par lever i andra konstellationer än giftermål som ram för sitt förhållande, men förändringar som hela tiden leder till det mer och mer extrema, är det okej?

Reklam och diverse marknadsaföringstrick påverkar oss oavsett om vi har för avsikt att konsumera något. Det tillförs våra liv genom TV, Radio, Tidningar, Reklampelare, Affishering etc. etc. Det påverkar oss sublimt då vi är så fantastiskt komplexa att vi hör vad som sägs även om det känns som att vi inte aktivt tittar på reklamen då vi har vänt blicken från TV:n. Men vi hör budskapen, och det mina vänner är slugt utformat för att vi skall ta det till oss vare sig vi interagerar eller inte.

Tricken är många, och framförallt ypperligt effektiva.

Ett annat exempel som inte är direkt knutet till konsumtion är hur vårt vackra språk förvanskas och slaktas, allt i syfte att försköna och lyfta fram rätt budskap genom rätt associationer och med vilka trick som helst.

Jag är lite språkpolis och det finns de som påstår att det hänger ihop med min ålder, att det är en av mina främsta förmågor osv, jag vet inte vad det är, men något som gör mig rent och skärt förbannad är när någon helt enkelt tycker att jag inte skall bry mig för att det inte är viktigt.

Det ÄR viktigt, det är kanske till och med det viktigaste av allt. Kommunikation är grunden för allt samspel mellan människor och utifrån det perspektivet tycker jag att det är av största vikt att bevara den språkliga förmågan så långt det går.

Fast visst måste det vara svårt att veta om man skall särskriva eller inte när man har någon suddig reklambild eller halvfärdig tidningsartikel i bakhuvudet huvudet där det faktiskt var särskrivet, för då måste det ju vara okej, eller!?

Att även språk förändras förstår jag med, och även om jag kan bli lika redigt upprörd över t.ex. radioreklam som slänger sig med slanguttryck och svengelska så får jag svälja en del av det då jag efter många års kamp med förbryllande resultat kommit till insikt om att språk förmodligen måste förändras, men till en viss gräns.

Media, och däribland det stora reklambruset, gör oss stressade och negativa, det ger oss och våra barn en snedvriden bild av verkligheten och fräter på vår framtid. Man säljer inte bara på oss onödiga prylar till orimliga priser utan även en massa förvridna budskap, allt för att sälja en pryl till, ett extra nummer av någon blaska eller en åsikt.

Nästa års vinnare i Melodifestivalen kommer att vara fel, det vet vi ju redan nu, så varför bry sig om att rösta eller ens titta på den alls, och uppmaningar om att använda en viss mascara för att den skall ge "Lösögon" och "Franseffekt" får mig att undra om vi verkligen anses vara så dumma att vi förväntas köpa allt som tutas i oss? Eller fördummas vi sakta men säkert av "brusets" påverkan?

Kärlek